Stöd i undervisningen del 3: Analysmodeller

Många elever har svårt att analysera, t.ex. jämföra och se samband. För nyanlända elever med svenska som andraspråk kan det vara ännu svårare därför att många kommer från kulturer där fokus ligger på utantill-kunskap. De kan vara fantastiskt duktiga på att memorera, vilket de såklart har nytta av även i den svenska skolan. Men jag har också varit med om elever som memorerat tio sidor i en ämnesbok utan att de egentligen förstått så mycket. För att öva upp de här förmågorna behöver eleverna mycket stöttning.

Vi lärare måste visa hur man gör och vi måste visa det ofta. Det krävs en explicit undervisning om förmågorna där vi lärare förklarar hur vi tänker när vi gör analyser osv. Olika modeller för dessa förmågor är då ett bra redskap att utgå från. En klassisk modell är kausalanalysmodellen. Den passar väldigt många områden inom SO och är troligtvis den vanligaste. Jag utgår från att alla lärare som undervisar i SO känner till den. I en enkel variant ser den ut som följande:

Att använda analysmodellen är bra. Men ännu bättre för att utveckla elevernas analysförmåga är att det sker en explicit undervisning. Vi lärare måste modellera för våra elever hur vi gör när vi gör en bra analys. Hur tänker vi? Öva på att göra analyser tillsammans med eleverna. Här passar det väldigt bra att skriva gemensamt med eleverna (del tre i cirkelmodellen om den metoden används). Först fylla i en analysmodell och sedan skriva själva analysen i helklass. En analysmodell kan bli rätt så innehållsrik och därför måste ofta en del av den väljas ut för att skrivas om, t.ex en orsak, en konsekvens och en lösning.

Eleverna får ge förslag på vad som ska skrivas och läraren hjälper till med formuleringarna och hjälper till att sålla i de idéer som kommer fram. Eleverna får diskutera med varandra och med läraren om vad som ska skrivas och hur. Genom att skriva tillsammans får eleverna en explicit undervisning om hur en analys ska se ut och hur de kan gå till väga när de själva skriver en analys. Vi kan inte förutsätta att våra elever klarar av det på egen hand. När eleverna fått öva på att skriva analyser tillsammans med läraren och de fått lite känsla för det kan de senare skriva analyser gruppvis för att på det sättet skriva tillsammans och lära av varandra.

Jag letade efter en sparad analys utifrån kausalanalysmodellen som gjorts gemensamt med eleverna men hade ingen sådan sparad. Med det går såklart också att göra detta gemensamma skrivande utan att använda hela analysmodellen och en sådan har jag kvar i datorn. En klass fick under en geografilektion fundera på varför rika länder är rika. Många elever i denna klass ville gärna svara på frågor i punktform. Något som inte är helt ovanligt när jag får nya klasser. De kom gemensamt fram till att detta var viktiga orsaker:

• Bra maskiner i jordbruket
• Få jobbar i jordbruket
• Förädlar råvaror
• Mycket varor tillverkas i landet
• Stor handel

De tyckte att de kommit fram till bra saker vilket stämmer. Men jag förklarade att detta bara är en grund till en analys inte själva analysen. Vi började skriva tillsammans. Till slut hade vi kommit fram till denna text:

Det finns många orsaker till att rika länder är rika. En orsak är att de har bra maskiner och bra maskiner ger ökad produktivitet och det gör att färre jobbar med jordbruk. Det gör att många kan jobba med andra saker t.ex. jobba i industrin eller bygga hus. Det gör att ekonomin blir bättre. Den blir bättre för att landet kan sälja andra saker än jordbruksprodukter som ger mer betalt. De pengarna man tjänar kan användas till utbildning och sjukvård.
Det är viktigt att ett land förädlar råvaror därför att förädlade råvaror ger mer betalt. Det är viktigt för ett land att sälja många olika slags varor därför att om efterfrågan minskar på en slags vara så kan landet sälja andra också. Det är bra att ett land tillverkar mycket produkter som de sedan kan sälja för att det gör att landet tjänar mer pengar.

Det blir tydligt för eleverna att det inte räcker att skriva i punktform utan de måste utveckla sina resonemang och se samband.

Men, kan någon säga då. Vi gör det här muntligt i klassrummet och eleverna är duktiga på att göra analyser. Jag tränar också analyser med eleverna muntligt och det är också värdefullt. Men min erfarenhet är att det inte är samma sak att göra analyser muntligt som att göra dem skriftligt. När analyser ska göras skriftligt måste eleverna få ihop en längre text som ska ha en röd tråd och där argumenten och sambanden måste hänga ihop. Vid en muntlig diskussion är det lätt att en elev säger en sak som är bra och en annan elev fyller på med något annat och en tredje säger ytterligare nåt. Många argument och samband kommer fram men det är inte säkert att eleverna klarar av att sätta ihop de olika delarna till en helhet på det sätt som krävs när eleverna själva ska göra en längre analys. Därför måste de träna också på detta.

Jag upplever det gemensamma skrivandet som en utmaning. Det är bra och eleverna förstår bättre vad som förväntas av dem. Men det är svårt att skriva tillsammans. Det är något som inte hade hög kvalitet första gången jag gjorde det och jag får inte riktigt till det resultat jag helst skulle vilja se. Men jag märker att ju mer jag skriver med olika klasser desto bättre blir resultatet.

 När eleverna skrivit en examination så ta gärna upp goda exempel på elevernas egna analyser i klassen och förklara vad som är bra i dem. Det blir också en explicit undervisning som visar vad en bra analys är.

Ett annat sätt att modellera för eleverna är t.ex. att göra ett Venn-diagram. Det tycker jag personligen passar väldigt bra i jämförelse av religioner. Som t.ex. den här jämförelsen mellan hinduism och buddhism.

Att göra själva jämförelsen är positivt i sig då det hjälper eleverna att se likheter och skillnader. Men att kunna se likheter och skillnader är inte samma sak som att kunna göra en bra analys. Vi lärare måste modellera för eleverna hur vi gör jämförelser. Visa hur vi tänker och sedan öva tillsammans med eleverna. Även här passar det att skriva en jämförelse tillsammans med klassen och visa hur den ska se ut för att vara bra.

Min erfarenhet är att eleverna gärna vill jämföra genom att först skriva om hinduism och sedan skriva om samma saker fast om buddhism. Men det är ju ingen jämförelse utan en enkel redogörelse utifrån två olika religioner. De behöver vår hjälp och vårt stöd för att förstå hur en riktig jämförelse ska se ut. För ett tag sedan hade jag en klass i religionskunskap där de flesta skrev jämförelser på det felaktiga sättet trots att jag kämpat med att förklara hur man ska göra. Lektionen efter provet fick de tillbaka sina prov och jag sade att de jämförelser de gjort inte ens låg på E-nivå. Jag gick återigen igenom hur en jämförelse ska se ut och de fick tid till att skriva om sina jämförelser. Då visade det sig att de visst kunde göra det på ett korrekt sätt. Så trägen vinner i arbetet med att få elever att göra bra analyser.

Stöd i undervisningen del 2: Stödmallar

Ett bra sätt att ge elever stöttning är att använda stödmallar. Det hjälper eleverna att organisera sin kunskap och det stöttar eleverna när de ska göra en analys. Jag märker också att när jag ger ut stödmallar så fyller alla elever i dem, även elever som vanligtvis inte antecknar under lektionerna. Den person som fört ut idéerna om stödmallar, till mig i varje fall, är Göran Svanelid. Han skriver om dem i sin bok ”De fem förmågorna i teori och praktik”. Tidigare har jag använt någon stödmall då och då, men nu använder jag dem mer systematiskt och i alla moment i alla ämnen och de är mycket uppskattade av eleverna.  

Jag använder ett Venn-diagram om hinduism och buddhism som stödmall för att stötta eleverna i en jämförelse mellan religionerna. 

I undervisningen om de abrahamitiska religionerna ger jag ut en påbörjad mindmap till varje religion som utgår från i stort sett samma saker. Dessa fyller jag i tillsammans med eleverna och det ger eleverna stöttning i vad som är viktigt i varje religion men ger också stöttning för en jämförelse mellan religionerna. Stödmallen om kristendom ser då ut som följande:

Medan en stödmall kring maktens uppdelning i Sverige mellan kommun, landsting och stat kan se ut på följande sätt:

Nu senast gjorde jag en stödmall om klimatzoner som ser ut så här:

Min erfarenhet är att stödmallar som dessa verkligen hjälper eleverna att organisera och strukturera sina kunskaper. De är också ett bra sätt att sammanfatta det viktiga i ett helt moment, i en genomgång eller det viktiga utifrån några sidor i ämnesboken. Elever i allmänhet behöver stöttning och nyanlända elever (mindre än fyra år i Sverige) behöver väldigt mycket stöttning. Detta är ett uppskattat, verkningsfullt och enkelt sätt att ge eleverna detta.

Lästips

• Svanelid, Göran, De fem förmågorna i teori och praktik: boken om The Big 5, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2014

Stöd i undervisningen del 1 - Kognitivt utmanande uppgifter

Det finns mycket forskning som visar att det är mycket viktigt att undervisningen är kognitivt utmanande för att alla elever ska nå goda resultat. Genom dessa kognitivt utmanande uppgifter måste eleverna tänka kring det de lärt sig. De måste samtala och diskutera med klasskamrater, alltså använda ämneskunskaperna de tillägnat sig. Helst ska uppgiften också tvinga dem att göra det på skolspråket. Det kommer goda effekter av att använda denna slags uppgifter. Forskning tyder på att eleverna blir mer intresserade av skolarbetet och att alla elever oavsett bakgrund får högre måluppfyllelse.

När alla elever får möta kognitivt utmanande uppgifter så minskas skillnaden mellan olika grupper. Annars kommer de som har svårt med språket och bara får enkla uppgifter att halka ännu mer efter sina jämnåriga som är duktiga på svenska som får göra svårare uppgifter. Men det är viktigt att tänka på att bara för att eleverna sitter i grupp sker inte arbete på hög kognitiv nivå. Det krävs uppgifter som är anpassade för det.

Ett exempel på en kognitivt utmanade uppgift jag använder i geografi när vi tar upp vad som krävs för en ekonomisk utveckling i fattigare länder:

Enligt Pauline Gibbons är det tyvärr inte så vanligt att elever som har svenska som andraspråk får möta kognitivt utmanande undervisning. Det kan vara så att lärarna inte tror att eleverna kan klara av det eftersom de inte uttrycker sig så bra på svenska. Men det går att ge språksvaga elever utmanande uppgifter. Det de behöver är mycket stöttning och de måste känna att vi lärare har höga krav på dem. De ska känna att vi förväntar oss att de klarar av mycket och att de gör sitt allra bästa.

Vi måste få eleverna att prata med varandra om ämnesinnehållet. En slags uppgifter som brukar fungera väldigt bra för det är att låta eleverna diskutera kring samband. En övning kan då se ut som den nedan. Den kan göras i många varianter. Har t.ex. en uppgift i samhällsekonomi om vad som påverkar ekonomisk utveckling och en kollega använder en i historia som handlar om sambanden kring att människan blir bofast och börjar bruka jorden och uppväxandet av högkulturer (jag undervisar i alla so-ämnen förutom historia.)

Inspiration från:

• Andersson, Bo, Ge: geografi. 7-9, 1. uppl., Gleerups utbildning, Malmö, 2013

De flesta av mina elever har svenska som andraspråk och är nyanlända (mindre än fyra år i Sverige). De är mellan 16 och 19 år och läser högstadieämnen för att blir behöriga till nationella program. När jag började jobba på introduktionsprogrammet för mer än tre år sedan tänkte jag att - herregud hur ska det här gå? De är så dåliga på svenska. Men jag blev varse om att de klarar mer än vad jag först trodde. Mina elever har svårt med språket och de har dåliga förkunskaper, men de har inte kognitiva problem. Så jag blev positivt överraskad över deras förmåga och jag märkte att deras språk utvecklas fort. Jag försöker hålla en hög nivå på undervisningen och sedan täcka upp med mycket stöttning och jag märker att det går. Det gäller att från början ha höga förväntningar på eleverna och visa att vi tror att de kan. Ett till exempel på en kognitivt utmanande uppgift. Den här använder jag i samhällskunskap när vi tar upp samhällsekonomi:

Det är lätt att tänka att elever som inte känner till ord som ”tröskel”, ”gungstol” och ”diskho” måste få lätta uppgifter. De flesta av mina elever känner inte till dessa ord. Men de vet vad ”konjunkturcykel”, ”Inflation” och ”finanspolitik” är. Då kan de också göra kognitivt utmanande uppgifter om samhällsekonomi.

I momentet ”Makt” tar vi upp ideologier. Då får eleverna självklart lära sig mycket om ideologierna. Men för att få eleverna att använda sin kunskap och också för att se om de har förstått  och inte bara lärt sig fakta utantill får de bl.a. göra en uppgift som börjar så här:

Jag märker att eleverna får bättre förståelse av kognitivt utmanande uppgifter och de tycker att det är roligt att göra dem. En svenska som inte är så utvecklad är inte ett hinder i vägen.

Texten har fått inspiration från:
Gibbons, Pauline (2013). Lyft språket, lyft tänkandet: språk och lärande. 2., uppdaterade uppl. Uppsala: Hallgren & Fallgren

Två lässtrategier jag ofta använder

Jag ska beskriva de två lässtrategier som jag oftast använder i min undervisning just nu. Exemplen i texten är från SO men kan anpassas till alla ämnen.

En strategi som är relativt enkel att göra och som jag märker att eleverna tycker om är en strategi som kan kallas ”Ställa frågor till rubriker”. I en lite annan variant kan den också kallas ”Förutsäga texten utifrån rubriker". Som ni förstår är det rubrikerna som är viktiga. Det som den här strategin gör är att den aktiverar elevernas förkunskaper innan de läser texten, vilket är viktigt för att eleverna ska få en bra förståelse. Att ställa frågor eller förutsäga vad som kommer att komma i texten utifrån rubriker är något som vana läsare gör automatiskt. Ovana läsare måste lära sig detta.

I den första varianten, ”Ställa frågor till rubriker” börjar läraren med att presentera rubrikerna för eleverna. Jag brukar göra det i en Powerpoint, men det går förstås alldeles utmärkt att också skriva rubrikerna på tavlan. I detta exempel utgår jag från ämnet geografi och momentet Hållbar utveckling.

Eleverna har i det här läget inte tittat på texten i sina böcker än. De får utifrån rubrikerna ställa frågor som de tror att brödtexten kommer att svara på. Exempel på frågor kan vara: Vad är global uppvärmning och växthuseffekten? Varför har klimatet alltid varierat? Hur kommer vi att påverkas av att det blir varmare?  De frågor som eleverna ställer skriver läraren in i fältet bredvid frågan så att alla kan se dem. Tanken är att eleverna ska börja tänka kring ämnet innan läsningen. När vi läser en text med eleverna ska inte ämnesinnehållet vara helt okänt för dem. Därför ska detta inte göras precis i början av ett moment utan när de lärt sig en del. Det gör också att frågorna blir bättre.

Min upplevelse av den här strategin är att eleverna blir mer engagerade i texten. De blir intresserade av att se om de får svar på de frågor de ställt. När eleverna är intresserade av texten ökar såklart deras engagemang och därmed deras förståelse.

Om eleverna redan har en hel del kunskap om det ni ska läsa om föredrar jag en variant av strategin. Då får de inte ställa frågor till rubrikerna utan de får försöka förutsäga vad som kommer att stå i texten. Arbetsgången är likadan, de får bara se rubrikerna och förutsägelserna skrivs på tavlan. Min erfarenhet är att grupper som fått en hel del undervisning om ämnet säger fler och mer avancerade saker är vad som faktiskt står i texten. Det är samma effekt här. Eleverna blir mer intresserade av texten.

Detta är en effektiv och enkel lässtrategi. Eleverna förstår den på en gång och vi lärare kan snabbt förbereda den.

En annan strategi som jag använder en hel del idag är inte lika lätt. Det anses vara en av de svåraste lässtrategierna och därför är urvalet av text mycket viktigt. Jag talar om att göra sammanfattningar av text efter läsning. Det är en svår konst att göra bra sammanfattningar. Därför finns det några viktiga saker att tänka på för att det ska bli ett bra resultat.

För det första måste vi lärare vara tydliga med syftet med läsningen så eleverna får hjälp med vad i texten som är viktigt för just det sammanhang de befinner sig i nu. För det andra måste texten väljas med omsorg. De ska inte sammanfatta texter om ämnen de inte känner till. Ju mer de känner till ett ämne desto mer avancerade texter kan användas. För det tredje måste vi lärare modellera hur vi gör en bra sammanfattning. Vi måste visa hur vi tänker när vi gör urvalet.

Den senaste sammanfattningen en klass fick göra handlade om utbud och efterfrågan. Jag hade under lektionen gått igenom vad begreppen betyder och förklarat hur det påverkar prisbildningen. De fick också göra en uppgift där de utifrån exempel fick fundera på hur priset påverkas på svenska tomater – t.ex. om det blir dåliga skördar i Sverige. Sedan visade jag en bild på en del av texten i boken, visade hur jag tänker när jag gör en sammanfattning och visar också min sammanfattning.

• Andersson, Ulla M., Ewert, Per & Hedengren, Uriel (2012). Samhälle. Ämnesboken. 3. uppl. Stockholm: Liber. Sid 244

När personer, företag eller länder vill handla med varandra möts de på en marknad för att bestämma ett pris som både köparen och säljaren tycker är bra.

Efteråt fick eleverna läsa och sammanfatta en annan text (rubriken nedanför). När de var klara fick de jämföra sin text med en klasskompis och ändra i sin om det gjorde den bättre. Sedan var det dags för redovisning och några av eleverna fick läsa upp sin text för klassen.

• Andersson, Ulla M., Ewert, Per & Hedengren, Uriel (2012). Samhälle. Ämnesboken. 3. uppl. Stockholm: Liber. Sid 244

När eleverna redovisat visar jag min sammanfattning. Elevernas lösningar blir förhoppningsvis (och rätt ofta) ganska så lika min vilket blir en bekräftelse för dem att de kan. De nämner oftast varken potatis eller ris utan håller sig till det texten vill få fram.